Att bita i gräset

Bisarra Betraktelser Nr 23

Gammal åkgräsklippare

Årets första gräsklippning. Min tomt är återlämnad till naturen, men fortfarande finns en slingrande gräsmatta, sned och vriden som jag, kvar. Nåja, gräsmatta…hälften gräs, hälften mossa.
Jag kör varv efter varv på min gamla åkgräsklippare, och gör endast avbrott för de grodor och paddor som korsar min väg. De brukar stå och glo uppfordrande när jag kommer, ungefär som en gående vid övergångarna i stan. Då brukar jag stanna artigt, vänta på att de begrundar situationen, innan de studsar iväg över min planerade rutt.
Jag är fläckvis buddhist, så dessa grodor och paddor kan vara liv som jobbat sig upp genom alla reinkarnationer från kolibakterier till nuvarande grodstadium, och jag är inte den som skall ända deras liv, utan jag sitter där jag sitter, och hejar stillsamt på de som passerar.
I övrigt händer ingenting, utan jag närmar mig mattans klimax. Mitt i en rätt så kraftig lutning finns en gammal plantering kvar, innehållande buskar, mindre träd, blommor och brännässlor. Placeringen gör att jag måste följa planteringens kant till vänster, med gräsklipparen kraftigt lutande nedåt vänster. Spännande, men hanterbart.
Men sedan blir det värre. Vid planteringens slut måste jag svänga skarpt ned mot vänster, lutningen blir oroväckande stor, och jag brukar kasta ut vänsterhanden och greppa den tunna trädstam, som står någon halvmeter in i planteringen.
Jag missar trädstammen. Handen famlar i luften, och när ingenting finns som motverkar lutningen, så gör jag en hastig avsittning. Jag tumlar in i det lilla trädet, och klamrar mig fast någon sekund, innan jag sakta glider mer bland brännässlor och annat vegetabiliskt.
Gräsklipparen gör en överhalning, återfår balansen, och rullar på som om ingenting hänt. Sitter en ”död-mans-grepp”-brytare under sitsen, men den är urkopplad sedan länge, så maskinen fortsätter nedför slänten och ut på gräsmattan.
Litet längre bort sitter katten Sally, och håller koll på vad som händer. Hon brukar vanligtvis inte bry sig om högljudda maskiner, men när det svarta vidundret kommer mot henne, utan minsta ansats att svänga, kryper hon ihop och ser fundersam ut. Något kortsluts i hennes hjärna, och i stället för att springa åt sidan, vänder hon helt om och springer framför maskinen. Den kommer efter henne, stor och fasansfull, och hon kastar sig upp i en tunn björk vid kanten av gräsmattan. Gräsklipparen kommer efter, når björken med ett ljudligt ”klang”, och blir stående där, huggande mot björken och bakhjulen slirande i gräset.
Under tiden har jag krånglat mig loss från träd och vegetation, och kommer i kort galopp över gräsmattan. Jag vrider om nyckel, och oväsendet slutar.
Sally sitter 3-4 m upp i den tunna björken, och säger saker. Jag förstår inte exakta ordalydelsen, men andemeningen är mycket klar. Hon är djupt besviken på mig, och nedkallar diverse gudar över mitt huvud, samtidigt som hon ger skarpa order om assistans.
Så jag lunkar iväg, hämtar en stege och lutar den mot björken. Känns inte helt stadigt, men jag är hyresvärd åt katten, och som sådan är det min plikt att hjälpa till. Trädet lutar mer och mer, ju högre min spolformade kropp kommer på stegen, och ju tunnare trädstammen blir.
Resten kan du räkna ut. Till slut har lutningen blivit så stor, att stegen glider av till höger om stammen. Det gör även jag. Trädet fjädrar upp igen, och Sally slungas ut i rymden med ett klagande tjut. Hon landar 4-5 m längre bort, i gräs och mossa, far upp och skjuter iväg över gräsmattan som en missil.
Själv ligger jag kvar i undervegetationen, för andra gången på 10 minuter. Stegen har landat bredvid mig, och jag ligger mjukt och skönt. Framför mina ögon kommer en groda hoppande, kanske en av dem jag tidigare släppt fram på livets stig. Han stannar, tittar liksom forskande på mig, skakar på huvudet, och studsar vidare. En skalbagge klättrar förbi, obekymrad om liv och död, och ovanför mig sjunger en fågel. Förmodligen ger hon besked om att faran är över, människan är oskadliggjord och ligger ned.
Jag känner något spatsera på min rygg, och det visar sig vara Sally som återvänder för att kontrollera om matleveranserna kommer att fortgå, eller om jag är bortom all hjälp. Jag ligger mjukt och gott, jag är uppenbarligen inte skadad, så jag funderar på om jag bara skall ligga kvar resten av dagen…för att undvika fler olyckor, och…
– AJ, SOM FAN! skriker jag plötsligt och far upp. Sally rusar iväg igen, och själv börjar jag frenetiskt riva och slita i kläderna.
Myror! Jag har tydligen ramlat rakt över en huvudled för rödmyror, och de är förbannade. De klättrar över mig, provbiter här och där, och det är synnerligen obehagligt. Jag sliter av mig byxor och skjorta, skakar och borstar, endast iförd kalsonger och flipflops.
Sedan hör jag större djur. Mina grannar bor en liten bit längre bort, och den unga kvinnliga halvan brukar rida förbi mitt hus, då och då. Jag inser genast komplikationerna. Står jag här, inklämd mellan träden, endast iförd kalsonger och flipflops, och stirrar på henne när hon rider förbi, så är mina dagar räknade. Antingen kommer den manliga delen av grannparet att hälsa på, och kanske tillgripa fysiska tillrättavisningar, eller så kommer jag att läsa om mig själv på sociala medier. Eller i en polisrapport – numera kan allt räknas som sexuella trakasserier, så utgången är given.
Jag skuttar iväg över gräsmattan, med kalsongerna fladdrande som ett storsegel i styv bris. Det är bara 20 m, men det känns mycket långt. Jag hinner nästan. När jag slirar upp på verandan hör jag ett förskräckt utrop bakom mig, och jag förstår att häst och ryttarinna kommit runt kröken. Jag kastar mig in i hallen, sliter igen dörren och sjunker ihop på golvet. Räddad!

Jag tycker hon skrattar onödigt högt. Och länge. Till och med hästen låter som han skrattar.

Dela och gilla!

4 reaktioner till “Att bita i gräset”

  1. Söndag morgon jag skrattar så jag skriker nu e denna dagen räddad , ska hämta lite kaffe om jag klarar mellan skrattanfallen . Du förgyller min dag som vanligt . Tack ha en bra dag . Kram Kicki

Lämna ett svar till Ingela Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *