EU – för vem?

Allvarligt talat Nr 1

Nu är det snart val för EU, och jag kommer inte att rösta. Jag skäms nästan för att medge det, eftersom jag anser det vara en nödvändighet och plikt att rösta i allmänna val.
Men jag är, och har alltid varit, en bergfast motståndare till EU. Nu finns inget parti som står upp för ett utträde ur EU, så därför finns inget för mig att rösta på. Tidigare var V och SD aktiva för att lämna EU, men nu har dessa svängt 180 grader, och ligger lågt (och för övrigt skulle jag hellre vilja bli hittad död i ett dike, än att rösta på SD).


Jag har aldrig förstått idén med EU. Eller rättare sagt, jag förstod väl idéerna när det en gång kom på tal, men jag förstod också att det aldrig skulle fungera så.
Vi pratar om den fria rörligheten och handeln. Vad detta kokar ned till, är att vi slipper visa passen, att ungdomar kan studera i andra EU-länder (om de har gott ställt), att vi som importerar från EU-länder slipper att hosta upp momsen på direkten (momsen dras i stället vid deklarationsdags).
Jag förmodar att det måste finnas fler fördelar, även om jag inte är medveten om dem. För de som är aktiva svenska EU-politiker finns det ju oerhörda fördelar (ca 177.000 stycken per månad), och för de som arbetar i EU-parlamentet finns det nästan lika många fördelar. Och de är ju många – om vi inte räknar med politikerna, och deras hantlangare, från olika länder, så finns det ca 49.000 anställda.


För ett antal år sedan räknade jag ut att varje levande svensk skattebetalare betalar 370 kronor i månaden till EU. Då kostade EU oss 45 miljarder (inte bara medlemsavgiften, utan också alla kringkostnader), vi fick tillbaka 13 miljarder, och resterande 32 miljarder gick till EU:s verksamhet och till bidrag till andra länder.
Dessa bidrag till andra länder lämnar en sur smak i munnen, tycker jag. Länder som Ungern, Rumänien och Polen lyfter enorma bidrag, och ger fullständigt fan i att följa EU:s regler och rekommendationer. Sverige betalar nästan mest per huvud till EU av alla medlemsländer, och för mig är det exceptionellt svårt att se vad vi får för detta.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför vi inte kan vara utan EU, behålla dessa 45 miljarder, och från denna summa ge bidrag till lantbrukare och andra som nu får tillbaka allmosor från EU. För mellanskillnaden 32 miljarder skulle vi få rätt mycket till skolor, äldrevård, polisen, sjukvård.


EU är en jäkla koloss på lerfötter. Man ägnar sig åt debatter och diskussioner, EU blir lurade och utnyttjade av diverse länder, de inblandade skor sig så mycket som möjligt, naiviteten är extrem, och vad som verkar vara det primära är makten.
För Sverige är EU ett nedköp. Vi ligger långt före EU i de flesta frågor, och ju mer makt EU får, ju mer kommer Sverige få backa i sådant som inte passar övriga medlemsländer.
Så därför kommer inte jag att rösta. Med min röst på något parti som inte är uttryckligen mot EU, och vill ur eländet, så är jag ju följaktligen för EU.
Finns inte på kartan!

Dela och gilla!

En kommentar till “EU – för vem?”

  1. Håller med dig hellt jag ska inte heller rösta jag e nej sägare till eu o har alltid varit jag röstade nej när vi skulle rösta för eu .

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *